Dans från förr 3

Då var det väl på tiden för en ”Dans från förr” igen, nummer 3 i ordningen. Den här gången visar jag en duett som jag koreograferade som del av föreställningen ”Arbetets själ”. Scenen är Motalas Folkets hus och året är 2006. Nu minns jag inte alla detaljer men tror att det hela började med konstnären Eva Fornåå kontaktade mig. Hon ville dra igång ett projekt där hon behövde en koreograf och dansare. Idén och visionen hon hade var att skapa en scenisk produktion med text, musik och dans baserad på arbetet på akutmottagningen på Motala lasarett. Jag som var extremt sugen på att jobba mer koreografiskt och som tyckte att utgångspunkten, akutmottagningen, var spännande, hängde på. Av dem som ingick i projektet så var jag yngst och mest oerfaren, det märktes och nu i efterhand kan jag se att jag kunde har dragit nytta av det och inte sett det som något negativt. Jag befann mig inte i samma referensvärld som de andra. Jag tror att det innebar att jag inte vågade tro på och driva mina idéer fullt ut. Som jag minns processen så här i efterhand så känns det som att jag försökte leva upp till det som jag trodde förväntades av mig. Jag ville duga och passa in bland de andra konstnärerna som ju var proffs, erfarna, kunniga och starka. Men jag minns också att jag tänkte mycket på publiken. Jag ville så gärna lyckas göra något som personalen vi mött kunde relatera till och förstå. Överlag var jag väldigt upptagen med att uppfylla förväntningar som jag trodde fanns på mig. När jag tittar på koreografierna idag så ser jag att det är mitt rörelsematerial men det känns inte riktigt som jag på nåt sätt och det är inte så genomarbetat. Det är liksom lite ytligt, jag når inte riktigt kärnan på nåt sätt. Jag lärde mig grymt mycket av att vara med i projektet dock. Det var häftigt att jobba med nåt så verkligt och påtagligt som en akutmottagning, Vi var ju där, umgicks med personalen, mötte patienter, såg utsatthet, värme, mänsklighet, möten. Ovärderlig upplevelse och erfarenhet!

Lärare som inte får vara lärare och hemlösa dansare

Okej, jag erkänner att jag kanske haft en liten negativ ton i bloggen nu men jag tänker fortsätta med detta även idag! Jag vill påkalla uppmärksamhet till två artiklar som nådde mig i nyhetsflödet idag
Den första artikeln jag tycker att ni ska läsa är ett debattinlägg angående läraryrket. Jag tycker att författaren har en viktigt poäng! Jag och en kollega titta på varandra härom dagen och konstaterade i frustration att vi inte har tid för vår undervisning längre. Det vi gör just nu är: planering (av workshops, examinationer, scheman odyl inte våra lektioner), rekrytering/marknadsföring, betyg- och utvecklingssamtal, elevärenden, Gy-11 och vi sitter på diverse möten. Men det jag vill är att jobba med dansen, mina lektioner och arbeta med att utveckla mina elever och mig själv. Den här artikeln ifrågasätter hur  läraryrket idag är utformat och att allt mer av vår tid går till byråkrati. Man frågar sig varför unga idag inte väljer att  bli lärare  längre. Jag tycker att det är värt att fråga sig också varför ska man stanna kvar som lärare? Om jag inte får jobba med mitt ämne eller i lärande situationer, varför ska jag då vara lärare? Att vara lärare är en färskvara det borde vara en självklarhet att det skulle ingå i våra tjänster att hålla oss uppdaterade i våra respektive undervisningsämne men också i pedagogik och annat som är nära kopplat till vår undervisning. Kan jag tycka! Men tiden finns inte!
http://www.corren.se/asikter/debatt/lararyrket-ar-hotat-5971751-artikel.aspx

Den andra artikeln handlar  om Danscentrum Stockholm som är en fantastisk och ovärderlig organisation för dans i och utanför Stockholm som står inför risken att förlora sina lokaler. Jag har själv både hyrt studio där och tagit klass där och vet att det är inte lokaler som står tomma!

http://www.dn.se/kultur-noje/scen/dansare-hemlosa-nar-bidrag-dras-in


Håll ut en dag...kanske redan imorn så kommer det ett strålande positivt blogginlägg!!!

Säger följande

jag vill träna men gör det inte
jag vill tro att saker löser sig men tvekar
jag är trött men rastlös
jag vill vara kreativ men är det inte
jag vill ha flow men har nåt helt annat, kanske nåt som liknar en torktumlare
jag vill tro på mig själv men gör det inte

Total stopp

Igår var jag pepp och kände att jag var på gång. Idag är det total stopp! Mitt huvud känns som bly och min kropp är helt stum. Jag är ju min egen chef på måndagar och masade mig iväg till studion på morgonen. Jag försökte värma upp, kroppen skrek åt mig LÄGG AV! och allt blev liksom slarvigt och energilöst. Sen gav jag mig på att börja jobba med material till solot och kroppen skrek fortfarande LÄGG AV! så även detta blev slarvigt och energilöst. I detta skede börjar mitt tålamod med mig själv kraftigt tryta och jag blir arg, irriterad och på dåligt humör. Om det fanns en gnutta kreativitet i mig från början så var ju det borta för gått nu. Jag ger upp! Så, nu sitter jag bakom datorn och får se till att göra annat typ maila, leta information, planera och organisera. Sånt som jag kan göra utan att ha hela hjärnan och kroppen inkopplad. MEN varför blev det så här idag??? Apropå mitt inlägg härom dagen angående kreativitet och inspiration, vad gjorde mig sån här just idag?

Inte vet jag, har inga idéer och har ingen lust att tänka på det heller. Nej, ger upp...

Det går framåt igen

Det känns som att allt har stått still nu ett tag. Jag haft den stora äran att under en period nu haft två varianter av typ influensa/förkylning/halsfluss. Så jag har inte varit på topp kan man säga snarare i en dimma. Men idag hade jag möte med Evelyn som förhoppningsvis ska fixa kläder till soloföreställningen och imorn ska jag till studion och jobba. Kanske kanske får ni se ett smakprov!
Det börjar rulla!

Kolla upp Evelyn på flamingoo

Kreativitet?

Just nu funderar jag mycket på kreativitet, inspiration och skapande. Vad är inspiration? Vad får man inspiration ifrån? Vad innebär kreativitet och att vara kreativ? Hur håller man liv i sin kreativitet? Vad är det som driver mig till att skapa? För det är som en drivkraft som finns i mig som jag måste få ut annars kanske jag blir galen. Måste få utlopp! Men vad är det som är drivkraften; skapandet, kreativiteten, behov av att uttrycka mig?

Idéer kan dyka upp precis när som helst. Ofta låter jag dem passera, ibland skriver jag ner dem, ibland fastnar de i huvudet och får snurra runt där en tid kanske i år innan de tar fysisk form och ibland kan de sättas i verket omgående. Det är väldigt svårt att säga var idéerna kommer ifrån, ofta så dyker de bara upp plötsligt och försvinner lika snabbt. Ibland vet jag att idén kommer från en specifik händelse, upplevelse. Ibland så är det totalt stopp, inga idéer och ingen lust, vad gör man då när man har en deadline att förhålla sig till? Men man kan ju också ha en massa idéer men aldrig genomföra nån. Nyckeln är kanske just genomförandet, en kreativ människa hittar sätt att genomföra idéerna och ser och tror på möjligheten att verkställa. Eller så är man bara lite galen!

psykiskt-sjuk-eller-kreativ

Jag tycker den här föreläsningen är schysst utifrån just det här ämnet

http://www.ted.com/talks/elizabeth_gilbert_on_genius.html

är trött

I senaste numret av tidningen illustrerad vetenskap så finns det en lite notis om hur hjärnan är en av kroppens stora energiförbrukare. Den kan stå för 20 procent av den sammanlagda energiförbrukningen, ju mer man tänker och använder hjärnan, ju mer energi behöver den. Så med andra ord är det inte jättekonstigt att jag idag efter jobbet började grina av blotta tanken på att fixa mat när jag kom hem. Vi har suttit hela dagen och diskuterar kursplaner och betygskriterier sååååå min hjärna har slukat all min energi. Att jag befinner mig i ett halsfluss-liknande tillstånd gjorde nog inte saken bättre. Men bra att veta, det där med hjärnan.

Har lyssnat

Jag har nu lyssnat ett antal gånger på musiken till solot. Som jag förutspådde så blev jag allt lite besviken först, bara av den anledningen att det inte helt och fullt lät som i mitt huvud. När jag kommit över den lilla tröskeln så kunde jag bli lite mer nyanserad i mitt lyssnande. Det är väldigt bra, musiken, och jag kan verkligen höra mina önskemål, vilket ju är grymt. Musiken är luftig, flödande men samtidigt lite kaotisk, som jag önskade. Förutom att förlänga nån del och förkorta en annan så har jag nu bett om att få någonting kontrasterande, typ ett tungt beat eller nåt oljud som skitar ner ljudbilden lite. Nu är det bara att vänta och se vad jag får för respons.

Apropå musik, så går galet stor del av min vakna tid till just musik. Jag letar konstant efter, för mig, ny musik. Musik till undervisning, koreografier, inspiration, improvisation, stämningar eller att bara leva till. Nu har jag tänkt att dela med mig så till höger här finns nu en lista med musiktips. Hur ofta jag lägger upp något? vet inte…det märks. För nu så tycker jag att ni särskilt ska kolla in Rhye och Santigold.

Musiken

Nu har jag fått musiken till soloföreställningen. GAAAH! Det gör mig lite nervös. Vågar knappt lyssna igenom det. Jag vet att det är första utkastet och att det än finns tid att göra justeringar. Det handlar ju inte om att jag tror att det ska vara dåligt (i så fall hade jag ju inte samarbetat med honom). Det handlar om att jag vet att det inte kommer att låta som i mitt huvud, förstås. Så är det alltid, vid första lyssningen så blir jag lite besviken. Har lärt mig att jag inte ska ge feedback till musikern på första lyssningen, inte heller andra, måste ge musiken lite mer tid, flera lyssningar och gärna genom olika högtalare och med lite tid emellan. Hinna smälta intrycken och höra. Så nu är det bara att sätta igång, första lyssningen, here we go!

Framför datorn

 I morse så övervägde jag noggrant vad jag behövde göra. Insåg att det var mycket på denna "att göra"-lista som bestod av arbetsuppgifter som innebär att sitta framför datorn och skriva, läsa, planera, beräkna, klippa och klistra. SÅ här sitter jag nu framför datorn och surar för jag vill hellre vara i studion.